lördag 5 april 2008

Ni är... ( Varning!!!! Kräkasutinlägg)

Helt underbara... Jag har aldrig en träffat er och ni "bär upp" mig när jag är "jagsvag"... *gråter en skvätt*.. Så skör och liten blir man ibland...

Majsan har "släpat runt på mig" i typ 2 dygn.. Hon vet så väl vad jag behöver.. Jobb, jobb, jobb, lite käk.. Och saker att skratta åt. Hon är go min Majsabajsa...

Som Majsan skriver.. Vi jobbade faktiskt i över ett dygn. Så skööönt. Jag är så´n som får vrålångest om inte jag jobbar järnet när jag är "jagsvag". Sen sooova... Sen kaffe/cigg... Sen är jag människa igen... Om än fortfarande lite "tillknöcklad"...

Ja.. Vad hände i tisdags? ... Om man säger så här... Malla är allt utom en vanlig, vettig, kärleksfull, människa och mamma... Och alla som är inblande i denna soppa är djupt manipulerade av mig som är allt från alkoholiserad till psykiskt sjuk i borederlinediagnos, till deprimerad till självmordsbenägen... Jaha.. Okej!!! Eller vad säger man?

Jag vet ju att det inte står rätt till i skallen på mitt ex. Inget nytt under stjärnorna. Och jag borde inte bli ledsen över påhoppen. Och kanske är det inte påhoppen som är värst. Utan känslan av att ha hamnat i allt detta. Att liksom aldrig bli "befriad" från exet och hans bitterhet. Det känns som om jag är med i en taskigt regiserad film.. Typ...

En snabb resumé...

Malla olycklig, vill skiljas. Träffar en annan...

Exet börjar förändras, blir elak, psykar, blir våldsam, bråkar om pengar.. Involverar andra, min familj, mina vänner.. Berättar om hur sjuk jag är och förvrider allt jag gör, allt jag säger, visar mail, sms mm från mig till honom för allt och alla... Jag får inte visa mig på företaget, jag får inte gå på barnens aktiviteter, avslutningar mm när de är hos exet, jag får inte ha kontakt med barnen när de är hos honom. Jag vet aldrig var barnen är eller hur de mår under varannan vecka. Jag får själv sköta allt vår "lilla T" behöver (c:a 5-6 olika besök hos specialister i månaden)... När exet träffar en ny kvinna så informeras barnen om att de ska få en "ny mamma och syster"... Barnen får aldrig träffa mig när de fyller år eller jag fyller år. Jag får bekosta allt för barnen, allt från fritidsavgifter, aktiviteter till glasögon. Dessutom har exet förfalskat mina namnteckningar på viktiga dokument, som förorsakat mig skulder över öronen.. Runt miljonen vid det här laget... Och han har stulit viktiga dokument/köpekontrakt som är viktiga för diverse deklarationer mm. Han har stulit mitt arvegods... Han står håller koll på mig/mitt liv via barnen, via att spionera på min gata/in i min lägenhet... Han åker runt till "lilla Ts" specialister/försäkringskassan och försöker hitta bevis för att jag undanhåller något för honom!?! Lilla Ts läkare bara skakar på huvudet... Och ber mig om att vara förskitig.. Något syns, även för honom vara heltokigt..Försäkringskassan ringer och ber mig ta det försiktigt med exet.. Kolla noga med vilka tider han uppger för sina tider med barnen... För det uppenbarligen är så att han vill lura mig på 6,84/dygn och barn... Öhhhh!??! Ingen kan fan lura Malla på 6,84... Aldrig någonsin.. Kan inte skita i något mer än just det... Detta är en soppa utan gud´s like... Och mer finns, mycket mer...Men i tisdags var det barnens boende som var på tapeten...

Stora T, vill bo hos mig. Hon får inte det... Hon får aldrig ens yppa att hon längta efter mig eller vill åka till mig tidigare än tiden hon ska vara hos pappa. Jag som är ivrig förespråkare att man ska bli lyssnad på även om man är liten och tror på att vara lyhörd, flexibel och generös i alla avseenden tänker att "Ge ungen överdos av mamma" så kommer hennes längtan efter pappa att bli lika stark... Och då kommer hon att vilja åka till pappa, kanske tom vilja bo hos pappa. Och för mig är det okej... Barn växer, behoven förändras och det finns ingen "cloú" med att tvinga barnen... Obs, obs obs... Jag är själv uppvuxen hos bara pappa... Att vilja bo bara med pappa, är också en rättighet "Stora T" självklart har. När den dagen kommer så hoppas jag att exets hämndbehov mot mig "lagt" sig och att han inte förstört sin relation med "Stora T"... För det är ju faran... Exet jobbar benhårt på att förstöra sin relation till henne... Genom tvång, skitsnack mm... Det är sorgligt att se/höra "StoraTs" besvikelser på sin pappa... Det är jag som försvarar, förklarar och diskuterar pappans dumheter mot henne... Jag vet hur viktigt det är att hon mår bra i sin relation med sin pappa... Men hur ska jag kunna upprätthålla den när det gång efter gång är svek och konstigheter från pappans sida?

Lilla T är speciell... Hon har annorlunda behov och är en unge i behov av stöd och ständig uppbackning av oss vuxna. Hon går på BUP, syn, hörsel och f... n och hans mormor.. Misstolka inte... Men det är mycket och det bästa.. Det ger resultat. Så F...n och hans mormor... Gillar jag men det är så mycket att hålla reda på... Och så klart vill jag att vi föräldrar hjälps åt och delar det psykiska/fysiska och ekonomiska ansvaret i detta. Nähä... Det vill inte exet. För det är ju så enkelt, i hans värld att "LillaTs" behov är något som jag hittat på!?!??! Okej!??!? Efter 2 års försök att diskutera "lillaT" med exet... Gav jag upp... Jag tänkte att jag får fixa det själv... Så mina veckor gick åt till att sköta LillaTs" kontakter och träningar. När ungarna for till pappan var jag helt slut. Kombon med daglig träning och specialistbesök blev nästan övermäktigt. Exet vägrade allt från mungympa till medicinering. När "lilla T" var hos honom så bestämde han... Inför skolstart så försökte dagis prat med exet... Nähä... Jag hade manipulerat dem... Skola begärde psykologutredning inför skolstar... Resultatet var som väntat... Iaf för mig... Och utifrån det har LillaT haft resurs i skolan... Jättetoppen! Allt har gått så bra..."lilla T" är en skön "typ"... Med övergenomsnittlig begåvning "räknar 3:ans" matte... Tex men fallerar djupt i relationer/sociala koder mm. Lilla T har en kringelkrokig väg att bli vuxen och självständig... Det kan vi inte göra något åt. Men, jag säger men.... Vi föräldrar, alla vuxna runt "Lilla T" är skyldiga att ge henne de bästa förutsättningarna att möta vuxenlivet. Pappa vägrar... Inte ens att hon har ett talproblem är för honom ett faktum... Näeee.. Det är logopeder och oralmotoriker är manipulerade av mig!?!? Okej.. Hörsel har vi ockås fel på ?!? Eller!??

Så tisdagen då?!?

Hmmm... Som väntat med anfall och grova påhopp... Det är ett faktum..

- Barnens boende har blivit väl utrett och barnens bästa enligt soc är att bo mer hos mig. Pappan bevisade själv sitt ointresse i samarbete och insyn i "lilla Ts" behov. Pappan visade dessutom sin aggressivitet mot socialsekreterarna. Nu är även de anmälda för?!??! Till socialstyrelsen... Okej?!?

- Exet fick min knäppa syrra att anmäla mig för vanvård av barnen under utredningen av barnens boende till soc. Den gav vid handen att jag ej är alkoholiserad ( på mitt initiativ togs leverprover), jag är fullt frisk ( min terapeut, skrev ett intyg )...Och att jag nu under utredning 2 fortfarande anses vara fullständigt kapabel mamma... Skola, dagis och barnens läkare intygade att de aldrig funnit sig oroliga över mina barns väl och ve...

-Samarbetet fungerar inte. Tider, dagar, pass, helger, storhelger mm, mm.. Bestäms av exet... Jag har nästan aldrig sagt nej till att "rubba umgängesshcemat"... Herre Gud... Vill ungarna var med sin pappa eller göra aktiviteter med honom när de är hos mig... Så självklart! De är stora nog att bestämma själva... Att jag får ha barnen "utanför schema" har aldrig hänt... Tvärt om! På min begärda semestervecka fick jag inte ha barnen. Han hämtade dem på skolan utan min vetskap och åkte bort med dem i 4 dagar. !??! Barnens och min betalade minisemester... gick åt skogen... Stora T och jag höll på att missa 1 v i Grekland för att han vägra skriva på passansökan... Enligt exet så fungerar samarbetet lysande... Å så rabbla han alla tillfällen när jag har varit generös och låtit honom ha barnen på min tid.. Slutsats... Han kan samarbeta... Men inte jag...

Okej...

Under huvudförhandling var jag, i Tingsrätt: brottsling, alkoholiserad, psyksjuk... Hemlös, utan arbete, och barnförsummare... Och paranoid..

Hahha... Nu i Hovrätten var jag lite "friskare"... Det intyg som terapeut skrivit, fanns också med i Tingsrätten... Var deras "kovändning" nu... För nu var "jag bara "djupt, djupt deprimerad"... Okej... Vad svarar man? Bara när jag ser er eller? Nääe... Man skiter i det. Faktum är ju... Av oss 2 så är ju jag den enda som har friskhetsintyg... Och exets påhopp på mig ser jag bara som "anfall är bästa försvar"... Men det gör satans ont... Inte för mig. Jag vet att det är lögn och förbannad dikt det som kommer upp. Men, jag säger men... När ska mina barn och jag få riktigt lugn och ro? När släpper han oss? När ska mina barn känna sig trygga i att ha samarbetande föräldrar? Är det den dag jag ger upp? Jag ser till att barnen bara bor hos pappa? Dessvärre... Han vill inte ha det så... För trots alla mina sjukdomar, alkoholbesvär, oförmågor.. Så vill han att jag har mina barn halva tiden... Nu får vi avvakta. Jag kommer aldrig kunna se att det finns några vinnare i så´n här skit... Men jag hoppas och tror att även Hovrätten ser igenom exet. Stora T, vill bo mer med mig, just nu. Lilla T mår bra av att bo hos mig som ser hennes behov av medicinering och träning och hennes behov av en "strikt tillvaro"... Men vi får se... Allt löser sig... Den 15/4-08 kl 11.00 får vi svar.

Pok

Mallatackförnifinnsbralla

8 kommentarer:

Anonym sa...

Å Malla Malla!

Vilken otroligt idiot till ex du har , han är ju för fan 10 reser verre en mitt, jävlaskitex!
Så jag kan bara ana hur du hur har det!
*MonicakramaromMallajättehårt*
Och ska tänka på dig 15 april kl 11 *promise* Puss

Monas Universum sa...

Äh fy fan vad förbannad jag blir. Jag skrev VÄRSTA långa svaret utifrån mina egna erfarenheter, som inte ligger långt i från dina. Och så försvann uppkopplingen. Jävla förbannde skit-Telia.

Det var så långt att jag inte kan upprepa det.

En sak bara. Med en duktigt skitig skilsmässa, med en tonåring som började skära sig under flera år, med två års terapi, både för henne och mig, kan jag bara säga en sak:

Sluta att försvara honom OMGÅENDE!

Det var mitt största misstag. För "jag vill ju så gärna att dom ska ha en bra relation och att hon inte ska veta vilket arsel han är."

Big mistake enligt proffsen.

Så jag fick lära mig att svara: vet inte, fråga honom varför han gör så/säger så.

Dra i handbromsen nu Malla. Du vänder ut och in på dig själv, av naturliga skäl. Du agerar utefter dina modersinstinkter, vilket är fullt normalt. MEN, sluta att försvara honom OMGÅENDE.

Jag skulle kunna sitta hela dagen här och berätta om det helvete min tonåring fick genomlida.

Hans beteende har idag kostat dem en nära relation. Visst, de ses, han älskar henne över allt annat, men för henne är det försent.

Fy fan vad sur jag blir för att allt jag skrev försvann.

Monas Universum sa...

Glömde en sak; jag var jävligt noga med att, till skillnad från honom, aldrig någonsin prata skit om honom inför henne. Ever.

Och när jag väl lärde mig att inte försvara honom så blev allt mycket enklare. För du, det är inte naturens lag att du ska "veta" varför han gör som han gör, säger som han säger inför dina barn.

Om du fortsätter så här så kommer du att gå sönder, även om du tror att du pallar det.

För, tänk efter; under åren som år så har dina barn konstant en miljon frågor om varför. Du försvarar, vilket gör dem fullkomligt förvirrade.

"Jag vet faktiskt inte." Eller: "du får fråga honom", är ett jävligt bra svar. För dom ska inte veta att det bara beror på bitterhet. Det lär dom förstå när dom blir äldre, tro mig.

Jag är själv "skilsmässobarn" med en skitig skilsmässa. Det har i dag resulterat i att jag har NOLL kontakt med min pappa. Han skaffade också en ny familj. Han var noga med att tala om för mig och min bror att "nu måste ni förstå att min nya familj kommer i första hand." Jag var 10 år när han sa det.

Det är INTE ditt ansvar att se till att din barn har en bra relation med honom. Icke på något sätt. Han ansvarar för det själv.

Du ska enbart se till att din relation med dem är bra. Och ja, jag VEEET att du handlar utefter "men jag vill inte att de ska fara illa av hans beteende", men du kommer i så fall att få betala för det senare i livet.

Jag har svårt att utveckla detta i skrift, men jag är förvånad över att din terapeut inte har sagt till dig att lägga av med det.

Majsan & Malla sa...

Monica och Mona...

Kära, kloka vackra kvinnor... Vi måste se, måste älta och dela erfarenheter...Och hundra miljoner tack för att ni finns! *kramar tbx*

Mona... Din fina vackra tonåring... Hon agerade som min BD. Skar sig själva i vanmakt... Näee... Nu börjar tårarna trilla... När min Bonusälskling var under ytan... Skar sig, ville inte leva, mådde skit.. Lärde jag mig vikten av att prata med barn, tonåringar om även svåra saker....
Det hjälpte oss båda! Jävlar så maktlös jag kände mig.. Lilla älskade unge!! Det gick bra till slut.

Min terapeut har lärt mig massor av bra saker... Bla det du så noga säger. Sluta ta honom i försvar! Sluta ta på dig skulden för hans agerande!

Och jag håller med. Jag agerar som du och tycker det är helt rätt. Jag ser att mina barn är mer trygga i situationen nu än innan, då jag alltid försökte rättfärdiga pappan.

Jag är glad att du påminner mig... För när man är mitt i soppan så dyker "tigrinnan" upp i en. Jag måste orka, jag måste rodda med barnens relation till pappan, jag måste prata väl om honom, vara stark... mm...mm.

DU har rätt... Jag måste ingenting mer... Jag har redan försökt... Och jag har gjort det jävligt bra! Men man kan inte dansa tango med ett kylskåp! Jag vet!

Det där med familjer... Jag har bott bara med min pappa sedan jag var 7 år... Mina föräldrar har haft en föredömlig skilsmässa. De har varit snälla, generösa och vänskapliga i allt mot varandra. Dom är min förebild... De har alltid varit noga med att familjebilden är alla vi barn, mamma och pappa. Sen har de nya fått komma in och tagit sin plats... Efter 20 år som separerade fann de varandra igen. Så nu är de sambos men inte gifta... Fan vad krångligt det låter!!?? Kanske jag ska skriva en bok? Låter ju bara konstigt när jag försöker förklara... En flaska vin sa vi va?

Kram ni bästa!

Mallapåväguppåtbralla

Monas Universum sa...

Name a place and I'll be there honey! Allvarligt.

Buzan sa...

Oj, vad fint ni skrivit.. Jag blir fan rörd.

Men jag vet av egen erfarenhet att "rätten" ser igenom alla de där falska sliskslokarna.. Hade ju en själv... Men jag fick rätt i rätten ochhan fick fetpröjsa. Nu är vi bästa vänner. Men mest för att HAN älskar sin son och vill honom väl. Han insåg väl att ge sig på mig inte gav honom de fördelar han behövde..

Så jag tror att alla som jobbar i rätten har sett det mesta och de vet redan innan ni steg in att det är DEN som kastar sten i glashus som gör mest skada. Och det är ditt EX.

Barnen vet mer än man anar.. och att du aldrig pratar illa om ditt EX gör dig 100ggr större i dina barns ögon.

Kanske är det en av anledningarna till att de vill bo hos dig, bra energi! Alla barn BÖR få det. Ha det, jämt och ständigt. Att få höra skit och förtal, det ska inget barn utsättas för. De har aldrig bett om att bli indragna...

Jag e fett förbannad just nu och tänker bara säga Lycka till.. och du vet att jag finns här.. bara att höra av dig... *kram*

Majsan & Malla sa...

Buzis... Tack min fina vän!

Öl också då!?!? ;-)

Pok


Mallalyssnarbralla

Majsan & Malla sa...

jag stortjurar av alla fina och varma ord här....Ni tjejer är för gulliga...helt enkelt bäst..tack för att ni finns för malla nu när hon bäst behöver er...kram alla bästisar här på bloggen....Majsan