torsdag 3 juli 2008
Va fan är det frågan om...
När jag lärde mig simma... Då tog det en vecka på simskola. Sen tog man fisken å så var det inget mer med det...
När sonen lärde sig simma var han 3 år... Å precis som med humlornas flygning så var det ingen som tala om för han att han inte borde kunna simma för han var så liten... Så det gick ju alldeles utmärkt...
Så kom Stora T... Babysim, simlek och simskolor... Simskolor... Simskolor.... Simskolor... Termin efter termin.... När hon var 5 så ruttna jag och tvinga henne att simma.... Å det gick ju fantastiskt bra.. Hon simmar hur bra som helst nu... Och får tom gå själv, med kompisar på badet...
Så kom Lilla T... Jajaja... Pliktskyldigast anmälde vi henne till plask och lek... Vad händer... HON FÅR SPARKEN DÄR I FRÅN..... Efter att ha kastat sig i bassängen utan något flytetyg... 10 ggr... Efter att ha vägrat lyssna på lekledaren 511 ggr och efter att hon dök när det passa henne... I vattnet, från bassängkanten.... Jag kunde inte annat än skratta... En unge som gått från ren vattenfobi till "Ester William", utan simning då... Utan att passera gå. Kräver sin mamma... Så är det bara... Så sket vi i det...
Somrarna efter det var det puffar som gällde... Hon badade tills läpparna var illblå... Jag lät henne hållas. Hon hoppa från bryggor, 3- meters trampoliner, ruschkanor, you name it! Tills en dag... Då hon hoppa i, i djuuupa bassängen. Med kläder och hela skiten... Ett ögonblicksverk... Snabbt dök jag ner och häma upp henne på botten... Även jag med kläder.... När jag fick upp ungen.. Spänner hon ögonen i mig och skriker: MAMMA!!! Kan jag inte simma!??! Asförbannad...
Näeee... Det är ju därför du har puffar! VA?!??! Säger ungjärpen.... Helt ovetandes om vilken frihet puffarna givit henne...
I mån det går att få LT att förstå regler... Så tror jag det gick in... Inga puffar inget badande...Enkelt, kort och koncist..
Sen fick hon, som skolkompisarna gå på simskola några terminer... Jag var nog lite lat... Tills förra sommaren... Då lacka jag ur på puffar, simskolor mm... Jag tog av ungen puffarna... Kasta i henne i bassängen och skrek Simma! SIMMA... Simma!... Sen dess simmar hon mucho... Väry mucho... Hur enkelt som helst... Trampar vatten, dyker simmar ryggsim och tror själv att hon kan crawla... Kan hon gärna tro... Å det är skönt... Så skönt! I år är första sommaren som mamma ligger och solar relativt avslappnat medans ungarna leker säkra i bassängen på stranden eller typ...
Att ungarna kan simma är en billig livförsäkring... Även om jag inte rekommenderar andra att "kasta" ungarna i sjön och skrika simma unge.... Med LT gick det bra... Men hon är totalt orädd för vatten... Totalt orädd för utmaningar... Jag visste att hon skulle fixa det.... Och framför allt så visste jag att hon inte skulle bli rädd av att sjunka eller att få kallsupar... Innan eventuell skräck skulle infinna sig skulle jag ha hunnit fiska upp henne...
Men en sak förvånar mig fortfarande.... Varför i helvete måste ungar av i dag gå på simskola år år... För att lära sig simma?! Varför funkar det inte enveckaskurser? Nu för tiden så tvingar man ju i bäbysar i bassängerna... Borde det inte gå snabbare att lära dem simma då? Eller är jag bara dum i hela huvvet... Som tänker så?
Jajja... Nu simmar iaf alla mina ungar... Nu ska jag softa å sola min blekfeta lekamen...
Pok
Mallalässtårivassenavslappnadbralla
När sonen lärde sig simma var han 3 år... Å precis som med humlornas flygning så var det ingen som tala om för han att han inte borde kunna simma för han var så liten... Så det gick ju alldeles utmärkt...
Så kom Stora T... Babysim, simlek och simskolor... Simskolor... Simskolor.... Simskolor... Termin efter termin.... När hon var 5 så ruttna jag och tvinga henne att simma.... Å det gick ju fantastiskt bra.. Hon simmar hur bra som helst nu... Och får tom gå själv, med kompisar på badet...
Så kom Lilla T... Jajaja... Pliktskyldigast anmälde vi henne till plask och lek... Vad händer... HON FÅR SPARKEN DÄR I FRÅN..... Efter att ha kastat sig i bassängen utan något flytetyg... 10 ggr... Efter att ha vägrat lyssna på lekledaren 511 ggr och efter att hon dök när det passa henne... I vattnet, från bassängkanten.... Jag kunde inte annat än skratta... En unge som gått från ren vattenfobi till "Ester William", utan simning då... Utan att passera gå. Kräver sin mamma... Så är det bara... Så sket vi i det...
Somrarna efter det var det puffar som gällde... Hon badade tills läpparna var illblå... Jag lät henne hållas. Hon hoppa från bryggor, 3- meters trampoliner, ruschkanor, you name it! Tills en dag... Då hon hoppa i, i djuuupa bassängen. Med kläder och hela skiten... Ett ögonblicksverk... Snabbt dök jag ner och häma upp henne på botten... Även jag med kläder.... När jag fick upp ungen.. Spänner hon ögonen i mig och skriker: MAMMA!!! Kan jag inte simma!??! Asförbannad...
Näeee... Det är ju därför du har puffar! VA?!??! Säger ungjärpen.... Helt ovetandes om vilken frihet puffarna givit henne...
I mån det går att få LT att förstå regler... Så tror jag det gick in... Inga puffar inget badande...Enkelt, kort och koncist..
Sen fick hon, som skolkompisarna gå på simskola några terminer... Jag var nog lite lat... Tills förra sommaren... Då lacka jag ur på puffar, simskolor mm... Jag tog av ungen puffarna... Kasta i henne i bassängen och skrek Simma! SIMMA... Simma!... Sen dess simmar hon mucho... Väry mucho... Hur enkelt som helst... Trampar vatten, dyker simmar ryggsim och tror själv att hon kan crawla... Kan hon gärna tro... Å det är skönt... Så skönt! I år är första sommaren som mamma ligger och solar relativt avslappnat medans ungarna leker säkra i bassängen på stranden eller typ...
Att ungarna kan simma är en billig livförsäkring... Även om jag inte rekommenderar andra att "kasta" ungarna i sjön och skrika simma unge.... Med LT gick det bra... Men hon är totalt orädd för vatten... Totalt orädd för utmaningar... Jag visste att hon skulle fixa det.... Och framför allt så visste jag att hon inte skulle bli rädd av att sjunka eller att få kallsupar... Innan eventuell skräck skulle infinna sig skulle jag ha hunnit fiska upp henne...
Men en sak förvånar mig fortfarande.... Varför i helvete måste ungar av i dag gå på simskola år år... För att lära sig simma?! Varför funkar det inte enveckaskurser? Nu för tiden så tvingar man ju i bäbysar i bassängerna... Borde det inte gå snabbare att lära dem simma då? Eller är jag bara dum i hela huvvet... Som tänker så?
Jajja... Nu simmar iaf alla mina ungar... Nu ska jag softa å sola min blekfeta lekamen...
Pok
Mallalässtårivassenavslappnadbralla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
haraldrigfattatdetmedsimskola!
sånt fanns inte när jag var liten min pappa lärde mig han hadde tååååålamod, kommadoran lärde jag! * *INTE*
men hennes mamma hadde ingen tålamod!Så hon fixade det på sitt sett *tack o lov*
Precis raring... Vafan vad det pjoltas nu för tiden...
Pok
Mallanotcurlingmammabralla
Jag har traumatiska minnen av simskolan från min barndom. Jag var liten klen och rädd, nertvingad i det iskalla Skagerack av pappa som stod på land. Det tog två somrar för mig att lära mig att simma.
Mina barn har sluppit simskola, men lärt sig ändå =)
min stora tjej var ett vattenbarn, kunde inte få nog av att bada och var mkt ivrig att lära sig simma. Minstingen har vattuskräck. Jag tror jag måste rabiestesta henne.
Mina kids hade simskola på skoltid 8lekis och ettan) jag tror de flesta lärde sig simma ganska så snabbt sen tävlades det om alla möjliga märken de skulle ta.
Kram i sommarsolen
KAN DU KOMMA HIT OCH KASTA TALIBANEN I SJÖN TACK!
Du, jag har inte fått nåt mail från dig eller Majsan. Det känns som om det måste komma nåt snart...
har min unge på bäbisim och är grymt besviken på simfröken som inte lärt henne simma än. va fasen. tusen spänn för en termin så ska man väl få valuta för pengarna? kanske billigare skicka henne till dig? (och smartare att vänta tills hon åtminstone fyller åtta månader ;)
Skicka en kommentar