torsdag 24 juli 2008
Så här...
När men nu måste vara utan sina barn i flera veckor. Fler än man någonsin varit förut... Kunde man inte ha någon form av avärjningskur... Typ så´n man har när man vänjer in ungarna på dagis. Fast tvärt om?
Eller så kan väl någon snäll doktor, söva ner en, i detta fallet mig... (Kanske kan man förlora några kilo på kuppen också... )
För hur bra jag än vet att barnen än har det så håller hela jag på att förgås av längtan.. Efter deras röster, pussar, kramar och att få hålla om deras små kroppar...
-Sova "sked" alla 3...
Eller så här... LT ligger som en liten köttbulle i min famn. Vi ligger längst ut, på kanten. I vår 180 cm, säng... Bakom mig, på mig, under mig ligger ST... The Queen of the prinsessbädd... Sen vaknar ST på morgonen och är skitsur för jag/LT råkat ta hennes kudde/täcke eller, Gud förbjude, vi har RÖRT oss!!!! Och så ryker ungarna ihop om det...
Å jag lagar någon "äcklig" frukost som ingen vill äta... Sen tjafsar vi om vad vi ska göra under dagen... Och så blir någon missnöjd... Så gör vi det som bara ½ vill göra och så slåss ungarna om det...
Sen äter vi någon "konstig middag"... Och då tjafsar de lite om det... "Du får alltid välja mat... " "Jag får aldrig någonting"...
Sen badar de tillsammans... Det kan de göra i timmar Och de är sams och helt eniga..... Men oftast ballar mamma ut då... Allt schampo slut, balsam, tvål likaså.... Alla handukar/mattor mm dyngsurt.... Och jag lika skitsur....
Saga... "Åhhh... Måste du alltid läsa för LT först..."... "Jag vill inte läsa själv"... "Jag gillar inte den här boken"... "Så det gills inte... Läs en till!!!"
1 timme senare:
Malla: -GOD NATT!!! SOV NU; MAMMA ÄR TRÖTT!!!!
-Mamma, jag är törstig, jag måste kissa, jag har martankar... Jag måste, jag måste...
2 timmar senare:
Malla: -Natt, natt... Nu är jag döv/blind... Prata inte med mig! Jag kommer gå upp i atomer... För nu är jag sur på er!
Tro det eller ej... Men jag längtar efter varenda ögonblick... Det är ju liksom det som är "att vara en familj"...
Ge hit mina ungar nu!!!!
Pok
Mallakännersighalvbralla
^
Eller så kan väl någon snäll doktor, söva ner en, i detta fallet mig... (Kanske kan man förlora några kilo på kuppen också... )
För hur bra jag än vet att barnen än har det så håller hela jag på att förgås av längtan.. Efter deras röster, pussar, kramar och att få hålla om deras små kroppar...
-Sova "sked" alla 3...
Eller så här... LT ligger som en liten köttbulle i min famn. Vi ligger längst ut, på kanten. I vår 180 cm, säng... Bakom mig, på mig, under mig ligger ST... The Queen of the prinsessbädd... Sen vaknar ST på morgonen och är skitsur för jag/LT råkat ta hennes kudde/täcke eller, Gud förbjude, vi har RÖRT oss!!!! Och så ryker ungarna ihop om det...
Å jag lagar någon "äcklig" frukost som ingen vill äta... Sen tjafsar vi om vad vi ska göra under dagen... Och så blir någon missnöjd... Så gör vi det som bara ½ vill göra och så slåss ungarna om det...
Sen äter vi någon "konstig middag"... Och då tjafsar de lite om det... "Du får alltid välja mat... " "Jag får aldrig någonting"...
Sen badar de tillsammans... Det kan de göra i timmar Och de är sams och helt eniga..... Men oftast ballar mamma ut då... Allt schampo slut, balsam, tvål likaså.... Alla handukar/mattor mm dyngsurt.... Och jag lika skitsur....
Saga... "Åhhh... Måste du alltid läsa för LT först..."... "Jag vill inte läsa själv"... "Jag gillar inte den här boken"... "Så det gills inte... Läs en till!!!"
1 timme senare:
Malla: -GOD NATT!!! SOV NU; MAMMA ÄR TRÖTT!!!!
-Mamma, jag är törstig, jag måste kissa, jag har martankar... Jag måste, jag måste...
2 timmar senare:
Malla: -Natt, natt... Nu är jag döv/blind... Prata inte med mig! Jag kommer gå upp i atomer... För nu är jag sur på er!
Tro det eller ej... Men jag längtar efter varenda ögonblick... Det är ju liksom det som är "att vara en familj"...
Ge hit mina ungar nu!!!!
Pok
Mallakännersighalvbralla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag är hemma nu ;)
Åh Gud vad jag känner igen livet med yngre barn!
Och jag vet hur det är att längta ihjäl sig efter dem. Nu har jag haft dem 24/7 i snart 4 år och njuter av de få stunder ingen är hemma :)
pok
Usch jka det är hemskt!!! Hemskt hemskt hemskt. Jag skiter i omalla säger att dom har det ju så bra... jag då.. som längtade mig blå efter dom när de var i usa:-) Kram på dig min vän
Dagens Eko... Skönt tjejerna! Hoppas ni haft det najs, riktigt najs! Tittar in hos dig i morgon..
Inna... Det här ska vi snacka om, natten lång... Snaaart! Kul och välkommen!
Pangisen... Tack!!!! Tack !!! Tack!!! För precis.. Jag är ju alltid så tapper... Jag skiter ju också i om dom har det bra... Eller jag vill att de ska ha det bra... Men jag längtar ju hjärtat ur kroppen, på mig... Efter dem... Jag saknar dem så jag är ... Nästan galen.. Jag sover på soffan... För det är så tomt i sängen! Nu räknar jag dagarna! dygnen, timmarna och minuterna... Sekunderna också...
Pok
Mallalängtarbralla
men mjau. som du beskriver det blir det ju värre och värre att vara utan. jag har ju precis börjat jobba iväg från åttamånadingen. hur ska jag klara bäbi på dagis? och i skolan? och flyttar hemifrån?!
dubbelmjau.
Skicka en kommentar