måndag 2 februari 2009

Hönan Agda...

Hönan Agda var lite mer än bara ett sexobjekt för "tuppen i hönsgården"...

Hönan Agda bodde, i verkligheten i en liten villa söder om söder... Hon klev upp kl 06, 00 vardag som söndag för att kunna försörja alla sina kycklingar och tillgodose deras behov av annan omsorg än ren kärleksfull sådan.

Att Hönan Agda dessutom alltid hade ont i sin slitna kropp, var förföljd av en psykopat och ett ex som ville "skinna" henne på allt gemensamt... Gjorde ju inte livet enklare för Agda. Men hon bet ihop, jobbade... Betalade skatt och accepterade livets små egenheter.. Utan att gnälla, utan att skylla på andra och utan att oroa sig för pengarna.. Ibland så föll hon ihop i sin kompis "HönaPönas" knä och grät så det skvalade... Sen bet båda ihop och hjälptes åt att grina och att "tjäna egna pengar". Den värdigheten var de eniga i att behålla...

Emellanåt kom tupparna på besök till Agda & Hönapöna... Kanske var det kärlek ibland... Kanske var det bara vänskap, ibland.. Varken Agda eller Hönapöna drev på någonting. De hade ju egentligen allt de ville ha. Vad Tupparna hade för motiv kan man inte så noga veta... De var ju trots allt bara tuppar! De sprätte runt lite, norpade någon fjäder och kurrade till lite.. Sen drog de... Eller så blev de utsparkade.

En dag tog det hus i helvete i hönsgården... En av de struttande tupparna... Hade "fjädrat av en annan höna"... EN gammal iofs... Men jävligt bitsk, jävligt självömkande och jävligt ofokuserad höna... Agda och Hönapöna såg förvånat på... Hur kunde detta ske? Hur kunde det vara Agda och Hönapönas fel att släktingar från "när och fjärran" kacklade och slogs som tokiga? Plötsligt låg det en "släktspion" i varje buske... Agda och Hönapöna bönade och bad... Please dra inte in oss... Dra inte in våra barn.

Jamn vad händer... Tuppjäveln åker på däng!!! Men Herre Gud/run... Vad händer?

Agda och Hönapöna som hade större hjärta än hjärna... Drog på sig sina sköterskeuniformer och gjorde som de alltid gjort, när människor i nöd ropade... De installerade dropp... De tröstade och plåstrade om... För så är det med hönorna i den här söder om södersagan... Att de aldrig vill vara elaka, giriga, gnälliga eller martyrer... Och Aldrig skulle de slåss... Dumhönorna vet helt enkelt inte hur man gör... Därför vann de också alla krig... De förstod inte annat än att vara fredligt sinnade... Ovåldsamma och vanligt vänliga...



Sensmoralen i denna saga!?! Ge fan i Agda och Hönapöna!!!



Pok



MallaHCAndersenbralla

5 kommentarer:

Monica tycker sa...

nån som vaknat till liv här:)
Deom där fega kommentaren radera dom . vill dom nått får dom väl prata med den personen det gäller!!1

Pangbruden sa...

..och så kände dom ju jägaren... Så rävarna göre sig icke besvär i den hönsburen inte;-) POK

Majsanochmalla sa...

Hahhah... Pangisen... Du skjöt ju bästa poängen även här!

Monica... Du är så klok så.. Som vanligt!

Pok

MallaHönapönabralla

Storasyster sa...

Malla, söta Malla..
Du borde verkligen skriva en bok...
Du är väldigt duktig på att få till orden, jag vill också kunna formulera mig på det där sättet :)
Och vad det beträffar historien, så fortsätt att göra det du tycker är rätt och om någon dummar sig mot Agda eller Hönapöna så, som sagts ovan, skickas jägaren på dom :D))
//Sol på dig nu, lugn å fin, lugn å fin sol

Anonym sa...

Ibland skäms man "så in i helvete" för andra människor.

Sjunk bara aldrig så lågt som dom, det är min paroll. Då är det bättre att ignorera, radera, ta bort bara... låt dom inte finnas till...
Usch!
Bittra surfittor....
Annat med oss!

Miasomsnartärtillbakaigen