torsdag 12 mars 2009
Som vanligt kan jag inte låta bli...
Att sticka ut hakan...
Doktorn.. Ni vet.. På Astrid Lindgren..
Jag är helt övertygad om att hon inte gjort något som ingen annan läkare skulle gjort i samma sits... Barnet var ett barn utan möjlighet att ens överleva, än mindre leva. Att i den situationen tillåta livsuppehållande åtgärder för att tillfredsställa förtvivlade föräldrar (ingen skugga på föräldrarna).. Eller att ens överlämna ett så svårt beslut på dem är inte aktuellt. Självklart ska läkare vara de som ger den mest humana hjälpen även i svåra situationer.
Humaniteten i läkarens handling är det enda som skall diskuteras ur den synvinkeln. Den ska också.. Diskuteras ur föräldrarnas perspektiv... Hur humant är det att livsuppehålla en dödsdömd?
Det finns andra perspektiv... Den bistra verkligheten... Som stavas ekonomi/begränsade resurser. Ska vi hamna i den sitsen där dödsdömda (alla kategorier) upptar platser för dem som har en möjlighet att faktiskt bli friska, överleva och, kanske tom leva..
Är inte en väl utvecklad pallitativ vård det vi ska erbjuda människor, små som stora i livets slutskede? För inget är givet, FÖR UTOM DÖDEN ... Människor dör... Det är det enda vi med 100% säkerhet vet! Varför inte utveckla en vettig vård för det? smärtlindring, omvårdnad och kärlek.. Ingen tvångslevande.. Överlevande vårdpaket till för vems skull? Anhörigas? Sorry... Jag vet att jag låter stenhård.. Men jag tycker inte det. Det är ovärdigt!
Jag vill poängtera att jag inte på något sätt förringar rätten att sörja... Men sorgen hade inte blivit mindre, jobbigare.. med tiden.. Som sagt.. Människor dör... Vi kan inte undvika det!
Pok
Mallatrorpåsorgsomendelilivetbralla
^
Doktorn.. Ni vet.. På Astrid Lindgren..
Jag är helt övertygad om att hon inte gjort något som ingen annan läkare skulle gjort i samma sits... Barnet var ett barn utan möjlighet att ens överleva, än mindre leva. Att i den situationen tillåta livsuppehållande åtgärder för att tillfredsställa förtvivlade föräldrar (ingen skugga på föräldrarna).. Eller att ens överlämna ett så svårt beslut på dem är inte aktuellt. Självklart ska läkare vara de som ger den mest humana hjälpen även i svåra situationer.
Humaniteten i läkarens handling är det enda som skall diskuteras ur den synvinkeln. Den ska också.. Diskuteras ur föräldrarnas perspektiv... Hur humant är det att livsuppehålla en dödsdömd?
Det finns andra perspektiv... Den bistra verkligheten... Som stavas ekonomi/begränsade resurser. Ska vi hamna i den sitsen där dödsdömda (alla kategorier) upptar platser för dem som har en möjlighet att faktiskt bli friska, överleva och, kanske tom leva..
Är inte en väl utvecklad pallitativ vård det vi ska erbjuda människor, små som stora i livets slutskede? För inget är givet, FÖR UTOM DÖDEN ... Människor dör... Det är det enda vi med 100% säkerhet vet! Varför inte utveckla en vettig vård för det? smärtlindring, omvårdnad och kärlek.. Ingen tvångslevande.. Överlevande vårdpaket till för vems skull? Anhörigas? Sorry... Jag vet att jag låter stenhård.. Men jag tycker inte det. Det är ovärdigt!
Jag vill poängtera att jag inte på något sätt förringar rätten att sörja... Men sorgen hade inte blivit mindre, jobbigare.. med tiden.. Som sagt.. Människor dör... Vi kan inte undvika det!
Pok
Mallatrorpåsorgsomendelilivetbralla
^
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag som arbetet en stor del av mitt liv inom just palliativ vård vet hur enormt viktigt det är med god omvårdnad i slutskedet.
Att inte ge morfin till en ångestdrabbad döende är tortyr tycker jag.
Jag har alltid varit med om rutinen ge morfin var 4:e timme utom 1 gång och då höll jag på att gå upp i limningen för den stackaren led och hans anhöriga likaså,det kostade att lugna dom kan jag säga och den maktlösheten man finner är inte rolig.
Jag tror inte heller det låg något skumt bakom bebisens avslut snarare en försäkran om att barnet verkligen inte skulle lida.
Det vore ju förfärligt om man gav för små doser,det gäller nog att kunna garantera sig här..
Jag håller med er båda två.Kram
Ja du skrev precis allt jag utelämnade när jag skrev om detta i min blogg också. Håller med dig helt Malla!
Jag hoppas verkligen att jag får en läkare som vid behov ser till att jag slipper smärtan om jag hamnar i en sådan sits senare i livet, brrr.
MallaforPresident!!
TröttMiaiGävle
Min vän, jag kunde inte skrivit det bättre själv. Jag tror du med detta inlägg sätter ord på mångas tankar och Garbo förstärker min åsikt kring detta ytterligare!
Så är det liksom!
POK du kloka kvinna
min andra tanke när jag hörde det här (den första var osammanhängande och obegriplig) var att det är nåt som inte stämmer. sen tänkte jag eutanasi. och det tänker jag fortfarande.
Skicka en kommentar