onsdag 13 augusti 2008

Jag borde...

Sluta störa er här och gå på viktigt möte... Ska jag ju också...

Men en grej som jag kom på... Så här i "hornväxartider"...

Det finns tillfällen som jag bevarar djupt, djupt i mitt hjärta... Ni vet så´na där minnesbilder som bara fastnat där... Bilder av stilla ro, glädje och kärlek...

En är för mig när... ST och storebror battlar guitarrhero... Där sitter de lika vinnarsugna båda två... Och båda är skitduktiga.. Slänger käft.. Kollar ändå kärleksfullt på varandra... ST för att brorsan är så duktig... HA för att han hejjar på lillsyrran, trots allt...

En annan är när HA/hans finaste, ST och LT sitter och spelar buzz... I timme efter timme.. Vintern för 1, 5 år sen... LT vågade inte riktigt... Med varsam hand/hjälp och övertalning så fick de med LT... Som älskade det!

När LT och HA kramas och LT, vägrar, skrattar och tjoar Mopps... Till brorsan... Ytterligare en hjärtegömmare...

Suck... Då smyger jag i bakgrunden... Njuter av att alla mina barn tycker så mycket om varandra... Och att just jag fick dessa underbara finingar... Då är det inte mycket till horn på den här mamman kan jag säga!

När får ni ståpäls av lycka/njutning?!

Pok

Mallasamlarminnesbilderbralla
BloggRegistret.se
^

10 kommentarer:

Anonym sa...

när hon sover ;)//monica

Anonym sa...

Av vacker musik, då kan tårarna komma.....
OCH av kärlek till dom man håller närmast, typ av ett sånt fint inlägg du skrivit!

Mia i Gävle

Anonym sa...

När alla tre ungarna sitter tillsammans och pratar, skrattar, minns och har det roligt ihop. Det sker sällan : sönerna är mest som hund & katt och dottern bor inte hemma längre. Men när prinsessan kommer hem då blommar syskonen upp. Och mamman blir så glad, så glad.

Ett annat sällsynt tillfälle är när äldste sonen på 19 kramar om mig och säger hur mycket han tycker om mig. Det sker högst en gång om året. Han har ALDRIG gillat att kramas eller gosa, så det är verkligen en högtidsstund.

Suzie sa...

Mina barn gör mig lycklig...men det känns så självklart.

Annars kan jag få den där ståpäls känslan vid skolavslutningar när barnen sjunger "den blomster tid" eller vid luciatåg.

Eller när någon gör något självuppoffrande för någon annan...utan att ha baktankar om egen vinning.

Nu när jag tänker efter finns det så mkycket som gör mig lycklig. Jag inser vilket rikt liv jag har trots att kontoutdraget säger något annat.
Tack för att du ställde frågan....

Suzie sa...

Mina barn gör mig lycklig...men det känns så självklart.

Annars kan jag få den där ståpäls känslan vid skolavslutningar när barnen sjunger "den blomster tid" eller vid luciatåg.

Eller när någon gör något självuppoffrande för någon annan...utan att ha baktankar om egen vinning.

Nu när jag tänker efter finns det så mkycket som gör mig lycklig. Jag inser vilket rikt liv jag har trots att kontoutdraget säger något annat.
Tack för att du ställde frågan....

Anonym sa...

Har ett speciellt sånt minne som värmer så gott. När min Mini var liten, upp till ca 2 år, var hon lite smårädd för sin Morbror (han har en bullrig röst). En dag/eftermidag/kväll när han var och hälsade på bestämde hon att Morbror skulle natta henne, genom att helt sonika ta han i handen och nappflaskan med välling i andra och gå mot sovrummet sitt samtidigt som hon vinkade hejdå till mig. Det värmde mitt hjärta då som nu när jag tänker på hur dom två sen låg å gosade i hennes säng för att hon sen somnade och 5 min efter henne så snarkade Morbror.

ullrika sa...

Ett ögonkast, ett minne, en smekning. Musik och film funkar, men självupplevt är bättre. Och såklart, nationalsången med en svensk på prispallen. Jag är en sucker för patriotism i såna lägen.

Kan få lyckopäls av sorgliga händeleser också. Att jag känner mig lyckligt lottad. Lite märkligt kanske, men jag delar sorgen med dom som sörjer samtidigt som jag tacksam för min egen glädje.

Anonym sa...

Sport och glada vinnare..gärna OS guldmedaljörer..sorry sån är jag:-)

Barnen när dom kommer med ngn form av kärleksförklaring för det sker inte så ofta med teens.

Juist nu/idag.. Filmen Mamma Mia!!! Se den! pok

Anonym sa...

Men åh va fint. Ja det är ju helt underbart att man kan känna den där kärleken (o ibland se den) för även om syskon rivs, slåss o skriker åt varann så finns det kärlek. Det = I love.

Anonym sa...

Extreme Home Makeover.... Jag är en sucker när det gäller amerikanska pluttenuttserier. Tänk när de kommer in i sina nya hus och bara går om kring och skriker "Ohhhh, my God!!!! Ohhhh, my God!!!! Ohhhh, my God!!!!". Eller faller ihop på gatan!