söndag 10 augusti 2008
Lite tjöt...
Tack alla gullisar för ert stöd... Det behövs verkligen För även om exet inte riktigt kan nå mig längre... Så blir jag arg/ledsen och låg, någon dag... Tänket liksom tar över...
Du Bitte... Jag vet precis hur du menar/tänker... Och jag vill ge en extra eloge för en grej du sa i våras till mig... Som jag verkligen inte har fattat förrän du sa det... Jag har aldrig tänkt någonting annat än att jag ska vara vettig, vuxen och förlåtande.. Å så kommer du med din självklara kommentar, som fick mig att fatta att jag faktiskt har ett val... Du skrev att "du faktiskt inte ville förlåta ditt ex".... Det fastnade hos mig... Jag har alltid trott att man måste vara "stooor"... Måste alltid förlåta... Och att jag var satt på jorden för att vara förlåtande.... I stort och i smått... Å så kommer du in "från högern"... Å säger det självklara... Det var befriande... Och nu vill jag inte förlåta något mer... Tack extra till dig Bitte! Det fick mig att öppna ögonen att vissa saker är faktiskt oförlåtliga.. Och även jag har ett val...
Mmm... Pangisen... När mina barn blev utsatta för skitsnackandet blev jag nästan desperat av olycka/maktlöshet/ilska/och alla andra känslor... Då höll jag på att ge upp.. Bara lägga mig ner och acceptera att exets ondska skulle styra mitt liv... Jag var också ytterst nära att ge upp barnen.. Jag tänkte att det var bättre att de bodde bara med pappan så att han aldrig mer skulle kunna använda barnen som slagträ mot mig... Soc som hade sett pappans ilska och aggressioner mot mig men även mot dem... motsatte sig det.. Tack och lov...
Dagens Eko... Det är så illa när vuxna gör så här... Men det jag har lärt mig över åren är att stadigt stå kvar vid det man tror på... Dvs att alltid hålla en hög nivå på hur man pratar om exet i barnens närvaro... Mina barn vet att pappa och mamma har vuxenproblem... Men de har alltid min tillåtelse att "ha sin pappa ifred"... Jag kan inte påstå att jag pratar så mycket om deras pappa... Men de får alltid en peng att köpa födelsedagspresent till honom/hans nya familj... Eller till jul.. Och när det faller sig naturligt så säger jag alltid "fråga pappa, han vet/kan säkert det. Det är ju han duktig i/på... Jag håller den nivån för att jag aldrig vill sjunka så lågt som honom... Jag vill inte se mig själv i den situationen.. Jag är ingen så´n elak typ... Och jag skulle må dåligt i att förpesta min/barnens tillvaro.. Vill exet göra det får det stå för honom...
Magnus + Sophia ;-)
Han stinker hela han... You bet! Och Sophiaklokingen... Just precis! Det blir ju aldrig något avslut! Vad fan ska man med en bodelare till om det inte händer något? Inte vet jag? Det enda jag vet är att det kostar pengar... Och exet har fått 3 år på sig att mygla bort värdet i bolagen under tiden...
Monica & Innararingarna... Tack detsamma till er!
Bitte påpekade.. Rätt adress skall vara www.psykopat.se
Pok
Mallamorskaruppsigigenbralla
^
Du Bitte... Jag vet precis hur du menar/tänker... Och jag vill ge en extra eloge för en grej du sa i våras till mig... Som jag verkligen inte har fattat förrän du sa det... Jag har aldrig tänkt någonting annat än att jag ska vara vettig, vuxen och förlåtande.. Å så kommer du med din självklara kommentar, som fick mig att fatta att jag faktiskt har ett val... Du skrev att "du faktiskt inte ville förlåta ditt ex".... Det fastnade hos mig... Jag har alltid trott att man måste vara "stooor"... Måste alltid förlåta... Och att jag var satt på jorden för att vara förlåtande.... I stort och i smått... Å så kommer du in "från högern"... Å säger det självklara... Det var befriande... Och nu vill jag inte förlåta något mer... Tack extra till dig Bitte! Det fick mig att öppna ögonen att vissa saker är faktiskt oförlåtliga.. Och även jag har ett val...
Mmm... Pangisen... När mina barn blev utsatta för skitsnackandet blev jag nästan desperat av olycka/maktlöshet/ilska/och alla andra känslor... Då höll jag på att ge upp.. Bara lägga mig ner och acceptera att exets ondska skulle styra mitt liv... Jag var också ytterst nära att ge upp barnen.. Jag tänkte att det var bättre att de bodde bara med pappan så att han aldrig mer skulle kunna använda barnen som slagträ mot mig... Soc som hade sett pappans ilska och aggressioner mot mig men även mot dem... motsatte sig det.. Tack och lov...
Dagens Eko... Det är så illa när vuxna gör så här... Men det jag har lärt mig över åren är att stadigt stå kvar vid det man tror på... Dvs att alltid hålla en hög nivå på hur man pratar om exet i barnens närvaro... Mina barn vet att pappa och mamma har vuxenproblem... Men de har alltid min tillåtelse att "ha sin pappa ifred"... Jag kan inte påstå att jag pratar så mycket om deras pappa... Men de får alltid en peng att köpa födelsedagspresent till honom/hans nya familj... Eller till jul.. Och när det faller sig naturligt så säger jag alltid "fråga pappa, han vet/kan säkert det. Det är ju han duktig i/på... Jag håller den nivån för att jag aldrig vill sjunka så lågt som honom... Jag vill inte se mig själv i den situationen.. Jag är ingen så´n elak typ... Och jag skulle må dåligt i att förpesta min/barnens tillvaro.. Vill exet göra det får det stå för honom...
Magnus + Sophia ;-)
Han stinker hela han... You bet! Och Sophiaklokingen... Just precis! Det blir ju aldrig något avslut! Vad fan ska man med en bodelare till om det inte händer något? Inte vet jag? Det enda jag vet är att det kostar pengar... Och exet har fått 3 år på sig att mygla bort värdet i bolagen under tiden...
Monica & Innararingarna... Tack detsamma till er!
Bitte påpekade.. Rätt adress skall vara www.psykopat.se
Pok
Mallamorskaruppsigigenbralla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Oj, såg inte de senaste inläggen förrän nu. Och alla har redan sagt allt bra.
Och det är sant; man måste inte förlåta någon som håller på som han gör. Den ende man alltid måste förlåta är sig själv.
Glöm inte en sak: du är tjejernas mamma. Deras bästaste mamma. INGEN kan förstöra det. Tänk på det.
Jag fick en precis likadan aha-upplevelse själv när jag insåg att jag inte alls behövde förlåta honom! Många förlåter nog av bara farten, och hur mycket är en sån förlåtelse värd? Ann Heberlein har skrivit en bok om just detta: "Det var inte mitt fel - om konsten att förlåta". Vet inte om jag tipsat om den redan, men den tål att tipsas om igen. Tyvärr fixade jag inte att läsa ut den, den var lite seg, men den passar självklart många andra.
Insikte att jag inte är TVUNGEN att förlåta kom när jag funderade på varför jag inte kunde göra det med en annan person: blotta tanken på att göra det gjorde mig enormt upprörd. Varför? Jo, det går emot mig själv, och för att vara en någotsånär fungerande och bra människa måste man först och främst vara ärlig mot sig själv.
Jag är glad att jag kunde vara till nytta för dig!
Nu ska jag inte ta upp mer utrymme här :-)
Malla, vi skulle kunna skriva en bok om våra tokiga ex. Har du månne en galen morsa, också? För det hade jag ;-) Det skulle kunna bli en tegelstensbok som slår försäljningsrekord! Haha, åsså skulle vi bli de nya bokdrottningarna och vara med i en massa glassiga reportage och bli stylade och få gå på premiärer och Bindan-fester (jag har faktiskt varit på en!) och göra reklamfilm och tjäna massor av pengar och bröstoperera oss åsså kan vi peka våra ex i ögonen med våra nya uppnosiga och nu får jag allt ta och ge mig.....
Hihi, jag är sååå jättetrött och borde verkligen gå och lägga mig nu.....
Bitte...
Bok... You bet!
Pok
Mallaförsöktejulitebralla
Det glädjer mig att soc såg det du inte orkade se.. DVs att du är en fantastisk mamma. Jag tor inte jag hade klarat av att vara så "medelsam" och förståeende så dina barn har tur som har dig. du fantastiska!!!
Skicka en kommentar