Majsan och Malla är Desperatenotwives

Alltså.. Så här..

Jag ska försöka förklara hur jag tänker.. I både kloka och okloka tankar..

Ni är alla så gulliga och rara... Även du "min kära världsavåldsamma" Pangis! ;-)

Ni pratar om att jag ska kontakta hans nuvarande, antar jag.. Hans exex ligger 23-25 år tillbaka i tiden.. Om exex:et vet jag ingenting annat än att han höll på med henne och hennes påstådda psyksjuka i ett år in på vårt förhållande... Hon var själmordsbenägen/psykiskt instabil och allmänt nojjig... Enligt mitt ex.. Till slut sa jag till exet att låta henne vara i fred.. För om hon nu var så olycklig för att han lämnade henne... Så kanske inte just han skulle trösta henne!?

Hon var säkert inte mer instabil/psykiskt störd eller hade några andra problem än just mitt ex... Inom ett år var hon lyckligt gift och var gravid... En helt normal människa.. Antar jag...

Att jag mitt pucko inte fattade vad han höll på med får jag skylla på ungdomligt oförstånd.. Icke dessto mindre var det ju mitt val att inte ifrågasätta... Och faktum är att jag glömt bort eländet... Fram tills nyligen då jag började skriva en bok om hur det är att vara expartner till en psykopat... Där låg ju en ovälkommen skatt av dignitet/erfarenheter som jag glömt... Eller så här.. Jag vill verkligen inte älta om det gamla... Jag hade bestämt mig för att skriva denna bok... Och sen aldrig mer nämna skiten...

När jag nu läser dagböcker i mån jag öht orkar så finns det så mycket skit om han och hans sätt mot mig och barnen att jag inte riktig klarar av det... Och det är en käftsmäll varenda gång "glömda" saker kommer upp.. Varenda gång jag läser om det jag förpackat ner i minnenas ryggsäck!

Så någon bok lär det nog inte bli... Om just han/hans beteende.. Kanske en mer generell bok om hur det är att vara drabbad... Som kvinna/man/barn/mamma... mm... Som några av er vet så... Är funderingarna på "ruta 1".. Maila mig om du vill behöver ha kontakt... Vill vara med?

Lite svar på era funderingar..

Så här är real life... Exet har i alla fall där han kunnat (långt ifrån alla mina vänner)... Talat om för alla att jag är psykiskt sjuk/självmordsbenägen/alkoholiserad och lite till... Han har också berättat att "när/om jag kontaktar dem ska de bara ignorera mig... Det är det allra bästa ur mitt sjukdomsperspektiv... De ska inte lyssna på argument och de ska aldrig gå i klinch med mig... Att jag är den enda som har friskhetsintyg av oss 2 är ingenting som han nämner i det sammanhanget... Och att jag tom ber dem att slippa prata om exet och hans lögner... Är ovessäntligt... Att de ringer upp mig och talar om: Vem jag är och varför och serverar lögn på lögn är ingenting jag ens ska/vill/kan bemöta... Exets tugg om att: "när hon (läs jag) inte är psykist sjuk är en underbar/fantastisk person och mamma"... Är "vännernas" bevis för att han verkligen är de friska av oss!!?! Tjena... Han pratar ju aldrig skit om mig... Han månar ju om mig.. Se vad bra och fin han är... Och naturligtvis är hoten/skulderna/förfalskade namnteckningar bara fantasier... Visst bejbi... Kom och ta hand om mina fantasier... Du får dem gratis!

Naturligtvis är jag utredd både för vanvård och misskötsel av mína barn i falska anmälningar han gjort själv eller som han fått andra till... Då fick jag lämna leverprover... Och fick genom min underbara terapeut ett intyg på hennes syn på exets trakasserier mot mig... Och att jag trots traksserierna var en stark människa/mamma.... Skola/dagis mfl kontaktades också... Ingen förstod någonting av anmälan... Jag är som mammor är mest... Bara en väldigt utsatt människa... Inget annat!

Exet och min syster som gjort anmälan vågade inte sitta öga mot öga mot mig och ljuga om detta.. Så det bidrog väl också till att anmälan lades ned...

Vad det gäller hans nya familj... Så vill jag verkligen inte förstöra för någon.. Nya, är en brud som lever ute på vischan med en dotter sen tidigare.. Och nu ett barn med exet.. Mina barn tycker om dem... Men de ses ju inte så ofta och de har ingen egentlig relation med henne/lillebror... Och det finner jag för självklart att hon är nedlusad med skitsnack om mig... Absolut.. Men det är ju inte hennes fel... Samtigt så är det klart jag undrar hur hon tänker... Mina alla 3 barn är verkligen jättefina.. Underbara, omtänksamma och roliga... Kan det vara möjligt för en mamma som är totalt "out of order" att ha så fina barn... Sen undrar jag ju också hur hon kan sova i samma säng som mina barn... Eller den ena vägrar... Utan att komma ut och hälsa på mig när jag lämnar barnen? För mig är alternativet att gå in och hälsa...Och det är väl inte så väldigt aktuellt..

Jag har ingenting emot hans nya familj... Jag tycker det vore olyckligt om barnen inte tyckte om dem... Det handlar ju om att barnen ska ha det bra i alla situationer...

Exet påstår att jag är svartsjuk och har hang up´s på dem... Att jag skickar med barnböcker/leksaker/cyklar till lillekillen... Via syskonskaran är nog ingenting han ens nämner för "nya"... För mig är det viktigt att "lillkillen" mina barn har en så bra relation som möjligt... Och det är värt mina barns mående att få bejaka det de lever i! Och de tycker jättemycket om lillkillen... Nya och hennes dotter... Bra det!

Hela upplägget på den relationen bygger väl på ett avstånd fysiskt och psykiskt som gör att "nya" inte ska få veta sanningen? Så tänker jag... Och jag vill inte vara den som förstör någon annans människas liv... Min erfarenhet är ju faktiskt inte hennes erfarenhet... Men visst fattar jag att han utnyttjar henne så som han utnyttjat mig... Men det vore inte mig komfortabelt att upplysa henne.... Kanske är jag ett pucko... Men det köper jag... För jag vill inte att hon ska lämna exet... Då får ju jag det värre... Hon får väl också ett helvete då... Jag har ingen anledning att utsätte henne för det.. Nix!

Nya få själv uppleva en ständig otrogen/ljugande man... Det är inget jag kan göra något åt... För hur jag än vrider och vänder på det så är hans ryktesspridning/nojjor/kontrollbehov något hon måste upptäcka själv... Jag är ju bara psykist sjuk... Och allt annat han hittat på/ljugit om... Liksom precis alla andra psykopater så finns det inga gränser för vad som är okej eller ej... Och det är inte min sak att upplysa henne om detta...

Då jag ju levt med dessa ständiga trakasserier från exets sida i 5-6 år så är jag så klat utmattad... Min överlevnadsstrategi är att låta mig ha mitt egna förhållningssätt till det.. Ibland galghumor, ibland riktigt onda tankar, ibland humor, ibland ingenting... Och det här med ingentingtankar är det som kommer över mig mest... Jag orkar fan inte med hans bitterhet... Men det är ju självklart att jag aldrig skulle skjuta honom, aldrig skulle göra något som i förlängningen skulle skada våra barn... Däremot tar jag mig min fulla frihet att skojja friskt om det... Det är en överlevnadsstrategi... Ingenting annat!

pok

Mallahoppasdetblirbättrebralla



^