söndag 10 augusti 2008
Nu har jag funderat...
Träffade härliga viktiga vänner till oss i går...
Det är som att krypa in i en varm/kärleksfull famn varenda gång vi ses. Jag värdesätter dem alla (stora som små) högt! De är som en extra och viktig familj som jag barnen har fått.
MEN.... Det kom fram att mitt ex, mina barns far ringt vid ett flertal tillfällen och varit aggressiv och minst sagt otrevlig mot det ena paret... Å ena sidan vill jag inte veta... Jag orkar inte med hans psykningar mot mig.. Eller det/de som är viktiga för mig.. Å andra sidan... Visst måste de berätta, det handlar ju om mig...
Exet är full av bitterhet och hat mot mig.. Och sedan det uppdagades att jag ville skiljas har han gjort allt för att förstöra i min familj, mina vänskapsrelationer och i relation till mina barn. Och naturligtvis är jag skyldig till allt elände i världen...
Har jag anpassat mig till hans regler, så är det vips något annat som gäller... Och så snart han kan "hoppa på" mig om skitsnackarsaker så gör han det... Han visar mina mail/sms för andra för att få bekräftelse/sympati .... Att det förekommit mail/smsväxling innan som bevisar att jag faktiskt är både generös, klok och mån om både min och pappans relation med barnen finns bara inte.. Bara de mail/sms där jag ruttnar och ballar ur... Inte vuxet och vettigt kanske... Men det finns gränser för hur mycket lögner och skyll på annat/andra man kan ta... Man blir inte bara förbannad... Man blir skogstokig till slut... Men nu blir jag inte ens det...
För det fungerar iaf inte... Lögner/påhitt/dupering/manipulering och hans självömkan... Har ett namn. Psykopati....
Jag har efter flera års trakasserier/lögner/bråk äntligen funnit svaret på varför ingenting fungerar, inte ens det som finns dokumenterat är en sanning... Och varför det ena ryktet efter det andra om min psykiska sjukdom/min brottslighet/min vanvårdnad av barnen startas... Och allt som han beskyller mig för är det han utsätter både mig och barnen för.. Hans bitterhet/avund/missunsamhet och elakhet har "plötsligt" blivit egenskaper som jag besitter!?!? Och länge.. länge trodde även jag att det var så...
Han fick ett flertal av mina vänner att vända sig mot mig... De ringde upp mig och talade om vem jag var, vad jag gjort, vilka syften jag hade och hur psykiskt sjuk jag var och att jag använde barnen som vapen i min galenskap över att vårt äktenskap var över!????? Jag fick också höra att jag inte arbetat på flera år... Och att jag i princip aldrig jobbat på vårt gemensamma företag... Att jag arbetat i företaget på precis samma premisser som exet under alla år innan barnen kom... Var plötsligt en lögn?!?
Och det är ju så klart inte det enda... Exet har förfalskat mina namnteckningar på viktiga dokument. Det förorsakade mig en skuld på 600 000 sek utan ränta... Han har stulit 110 000 sek i bostadsförsäljningen av vår gemensamma bostad.. Det fanns naturligtvis papper på att han ensam belånat lägenheten på just dessa pengar... Men det har inte hjälpt... Med papper... Jag var snäll och dum.. Och naturligtvis... Fick jag skylla mig själv! Vår bodelning av 5 AB är fortfarande inte färdig, inte av prylarna heller... Snart 3 år... Varje gång bodelaren kontaktar exet så kommer det nya krav/lögner från hans sida... Allt från mina födelsedgspresenter till mitt arvegods gör han anspråk på... Eller så här... Jag har ärvt 2 stolar och ett litet bord av min morfar... Det har han lagt beslag på... Inget av värde... För någon annan än mig... Men får jag tillbaka det? Nix!!!
Och vad det gäller skulderna han förorsakat mig så är det bara inbillning från min sida!?! Hej hopp... Ingen vore gladare än jag om det vore inbillning. Inbetalningskorten varje månad bekräftar väl att jag har livlig fantasi... Så livlig att det framkallar inbetalningskort... Det ni!!! ;-)
Och naturligtvis har jag duperat socialsekreterare/tingsrätt och hovrätt att "gå min väg"... Att han varit aggressiv/hotfull och väldigt arrogant och oinsatt i barnens behov (speciellt vår LT)... Har ingenting med utfallen att göra... Han är ju bara utsatt... Stackarn... NOT!
Vad det gäller vår LT... Så har jag, i min "sjukdom" (han är inte bara Civ Ek... Han är tydligen psykdoktor också)... Så har hon inga problem... Hon talar inte ens orent.. Ohhno! Att en utredning som gjorts visar någon slags diagnos... Finns. Är bara pga att jag duperat barnpsykologen... BUP har enligt exet gjort en ny utredning... Och funnit det vara så att LT inte har några problem... Att BUP i tingsrätt/hovrätt själva säger att ingen ytterligare utredning är gjord av dem. Men att de inte tror LT har diagnosen... Men ändå är ett barn med "speciella" behov... Och vill vi att det ska göras en utredning så gör de det. Vad mig anbelangar så kan man kalla det va fan man vill... LT behöver, mer än många andra barn stöd och hjälp.. Och det är det vår uppgift, som föräldrar att sköta bra och snyggt... Gör vi det så kommer hon att utvecklas och må bra... Det funkade aldrig i 2 år innan jag gick till advokat... Än mindre nu efter... Hovrättens dom... Men barnen har det bättre och lugnare med mig... Och äntligen har vi något slags schema att förhålla oss till. Det är bra... Även om han hämtar barnen på skolan när det passar honom... En gång var de borta i 3 dagar utan att meddela mig!?! Sunt va?
Exet har tillsammans med min syrra (hon som tydligen känner mitt ex mer än vad jag gör!?!?)
Tvingat mina barn att sitta ner och lyssna på deras skitsnack om mig... 6 och 8 år gamla!?! Barnen fick veta att jag var psykiskt sjuk, att jag inte hade några vänner och att jag gjort något brottsligt... Barnen var förtvivlade och väldigt förvirrade... Men fatta! Vilket övergrepp!!! Hur kan 2 vuxna ens komma på tanken? Det är ett övergrepp... Även om det vore sant...
Vänner har försvunnit... Jag har sagt "tack och hej, leverpastej" när vanligt sunt bondförnuft längre gäller... Sk vänner som ringer för att springa exets ärende är, efter ett tag inte speciellt intressanta.... Och det blir lite patetiskt att sitta och försvara sig mot lögner/förtal... Ovärdigt liksom...
De vänner som finns kvar... Är ganska många.... Men nu när exet inte riktigt "kommer åt mig" längre (jag har hjälp av en terapeut/specialist på psykopater).. Så går han på dem.. Han följer mönstret.. Till punkt och pricka... Han visar mer och mer öppet hur sjuk han faktiskt är....
Det gör inte ont längre... Utom i ett hänseende... Och det är det faktumet att hur jag än försöker fjärma mig från exet... Så är det mina barns far.. Jag vill inte att han ska förnedra sig så som han gör när han kontaktar mina vänner, gör sig osams med dem mm... Jag vill att mina barn ska vara stolt och glad över båda sina föräldrar... Det är inte så lätt alla gånger..
Funderingar komna ur att jag får veta saker.. Som jag inte ens vill veta... Men som kanske måste komma ut...
Behöver någon där ute lära sig mer: www.psykopati.se
Pok
Mallagladövervännernabralla
^
Det är som att krypa in i en varm/kärleksfull famn varenda gång vi ses. Jag värdesätter dem alla (stora som små) högt! De är som en extra och viktig familj som jag barnen har fått.
MEN.... Det kom fram att mitt ex, mina barns far ringt vid ett flertal tillfällen och varit aggressiv och minst sagt otrevlig mot det ena paret... Å ena sidan vill jag inte veta... Jag orkar inte med hans psykningar mot mig.. Eller det/de som är viktiga för mig.. Å andra sidan... Visst måste de berätta, det handlar ju om mig...
Exet är full av bitterhet och hat mot mig.. Och sedan det uppdagades att jag ville skiljas har han gjort allt för att förstöra i min familj, mina vänskapsrelationer och i relation till mina barn. Och naturligtvis är jag skyldig till allt elände i världen...
Har jag anpassat mig till hans regler, så är det vips något annat som gäller... Och så snart han kan "hoppa på" mig om skitsnackarsaker så gör han det... Han visar mina mail/sms för andra för att få bekräftelse/sympati .... Att det förekommit mail/smsväxling innan som bevisar att jag faktiskt är både generös, klok och mån om både min och pappans relation med barnen finns bara inte.. Bara de mail/sms där jag ruttnar och ballar ur... Inte vuxet och vettigt kanske... Men det finns gränser för hur mycket lögner och skyll på annat/andra man kan ta... Man blir inte bara förbannad... Man blir skogstokig till slut... Men nu blir jag inte ens det...
För det fungerar iaf inte... Lögner/påhitt/dupering/manipulering och hans självömkan... Har ett namn. Psykopati....
Jag har efter flera års trakasserier/lögner/bråk äntligen funnit svaret på varför ingenting fungerar, inte ens det som finns dokumenterat är en sanning... Och varför det ena ryktet efter det andra om min psykiska sjukdom/min brottslighet/min vanvårdnad av barnen startas... Och allt som han beskyller mig för är det han utsätter både mig och barnen för.. Hans bitterhet/avund/missunsamhet och elakhet har "plötsligt" blivit egenskaper som jag besitter!?!? Och länge.. länge trodde även jag att det var så...
Han fick ett flertal av mina vänner att vända sig mot mig... De ringde upp mig och talade om vem jag var, vad jag gjort, vilka syften jag hade och hur psykiskt sjuk jag var och att jag använde barnen som vapen i min galenskap över att vårt äktenskap var över!????? Jag fick också höra att jag inte arbetat på flera år... Och att jag i princip aldrig jobbat på vårt gemensamma företag... Att jag arbetat i företaget på precis samma premisser som exet under alla år innan barnen kom... Var plötsligt en lögn?!?
Och det är ju så klart inte det enda... Exet har förfalskat mina namnteckningar på viktiga dokument. Det förorsakade mig en skuld på 600 000 sek utan ränta... Han har stulit 110 000 sek i bostadsförsäljningen av vår gemensamma bostad.. Det fanns naturligtvis papper på att han ensam belånat lägenheten på just dessa pengar... Men det har inte hjälpt... Med papper... Jag var snäll och dum.. Och naturligtvis... Fick jag skylla mig själv! Vår bodelning av 5 AB är fortfarande inte färdig, inte av prylarna heller... Snart 3 år... Varje gång bodelaren kontaktar exet så kommer det nya krav/lögner från hans sida... Allt från mina födelsedgspresenter till mitt arvegods gör han anspråk på... Eller så här... Jag har ärvt 2 stolar och ett litet bord av min morfar... Det har han lagt beslag på... Inget av värde... För någon annan än mig... Men får jag tillbaka det? Nix!!!
Och vad det gäller skulderna han förorsakat mig så är det bara inbillning från min sida!?! Hej hopp... Ingen vore gladare än jag om det vore inbillning. Inbetalningskorten varje månad bekräftar väl att jag har livlig fantasi... Så livlig att det framkallar inbetalningskort... Det ni!!! ;-)
Och naturligtvis har jag duperat socialsekreterare/tingsrätt och hovrätt att "gå min väg"... Att han varit aggressiv/hotfull och väldigt arrogant och oinsatt i barnens behov (speciellt vår LT)... Har ingenting med utfallen att göra... Han är ju bara utsatt... Stackarn... NOT!
Vad det gäller vår LT... Så har jag, i min "sjukdom" (han är inte bara Civ Ek... Han är tydligen psykdoktor också)... Så har hon inga problem... Hon talar inte ens orent.. Ohhno! Att en utredning som gjorts visar någon slags diagnos... Finns. Är bara pga att jag duperat barnpsykologen... BUP har enligt exet gjort en ny utredning... Och funnit det vara så att LT inte har några problem... Att BUP i tingsrätt/hovrätt själva säger att ingen ytterligare utredning är gjord av dem. Men att de inte tror LT har diagnosen... Men ändå är ett barn med "speciella" behov... Och vill vi att det ska göras en utredning så gör de det. Vad mig anbelangar så kan man kalla det va fan man vill... LT behöver, mer än många andra barn stöd och hjälp.. Och det är det vår uppgift, som föräldrar att sköta bra och snyggt... Gör vi det så kommer hon att utvecklas och må bra... Det funkade aldrig i 2 år innan jag gick till advokat... Än mindre nu efter... Hovrättens dom... Men barnen har det bättre och lugnare med mig... Och äntligen har vi något slags schema att förhålla oss till. Det är bra... Även om han hämtar barnen på skolan när det passar honom... En gång var de borta i 3 dagar utan att meddela mig!?! Sunt va?
Exet har tillsammans med min syrra (hon som tydligen känner mitt ex mer än vad jag gör!?!?)
Tvingat mina barn att sitta ner och lyssna på deras skitsnack om mig... 6 och 8 år gamla!?! Barnen fick veta att jag var psykiskt sjuk, att jag inte hade några vänner och att jag gjort något brottsligt... Barnen var förtvivlade och väldigt förvirrade... Men fatta! Vilket övergrepp!!! Hur kan 2 vuxna ens komma på tanken? Det är ett övergrepp... Även om det vore sant...
Vänner har försvunnit... Jag har sagt "tack och hej, leverpastej" när vanligt sunt bondförnuft längre gäller... Sk vänner som ringer för att springa exets ärende är, efter ett tag inte speciellt intressanta.... Och det blir lite patetiskt att sitta och försvara sig mot lögner/förtal... Ovärdigt liksom...
De vänner som finns kvar... Är ganska många.... Men nu när exet inte riktigt "kommer åt mig" längre (jag har hjälp av en terapeut/specialist på psykopater).. Så går han på dem.. Han följer mönstret.. Till punkt och pricka... Han visar mer och mer öppet hur sjuk han faktiskt är....
Det gör inte ont längre... Utom i ett hänseende... Och det är det faktumet att hur jag än försöker fjärma mig från exet... Så är det mina barns far.. Jag vill inte att han ska förnedra sig så som han gör när han kontaktar mina vänner, gör sig osams med dem mm... Jag vill att mina barn ska vara stolt och glad över båda sina föräldrar... Det är inte så lätt alla gånger..
Funderingar komna ur att jag får veta saker.. Som jag inte ens vill veta... Men som kanske måste komma ut...
Behöver någon där ute lära sig mer: www.psykopati.se
Pok
Mallagladövervännernabralla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Ja att han är galen har jag forstått , men det versta är jo at man missbruker ungarna !
Som tur blir dom större och har en underbar klok mamma!
MonicavilloxåhaensånnmammaMalla
Man skulle kunna tro att din exmake är bror till min!
Jag håller med Monika. Dina barn är lyckligt lottade som har en sån bra mamma!
Stå på dig. Du är stark. Och du är en fantastisk människa!
kramar
Jag orkar inte läsa igenom hela ditt inlägg. Inte för att det skulle vara dåligt, utan för att jag blir så jä...la upprörd och tänker på mitt eget ex. Jag undviker i allra högsta grad att prata med honom, allt jag säger kan han vända emot mig. Kollade upp länken du skrivit in, det mesta passar in på honom.
PS! Länken är felaktig, ta bort i-et :-)
Det som faktiskt smärtade mig mest var när du skrev att din syster, din egen syster, tillsammans med ditt psykex försökt svartmåla dig inför dina barn. Det måste ha varit en fruktansvärd upplevelse. jag är glad att du har dina vänner och på ett sätt att dom utsätt för samma psykövergrepp. I längden kommer det att gynna dig.
Kram min vän!
Verkar vara en himla trevlig och resonabel man, ditt ex. Tyvärr finns det rötägg överallt och det är förjävligt att deras stank sipprar ut ur deras skal.
Jag blir lika förbannad jag när jag läser ditt inlägg. Även jag var den som tog initiativet till seperation och om han nu hatar mig så för det så ska han inte använda Mini som slagträ. För hon har fått höra både det ena och det andra om mig, av han, ivrigt påhejade av folk i hans närhet som köpt hans version av sanningen. Det är ingen som frågat mig om hur det hela. För det är ju så med allt, det finns 3 sidor av sanningen- din version, min version och den verkliga sanningen. När jag har frontata honom om det har jag fått till svar "hon frågade och då får hon sanningen av mig". Att hon sen kommer till mig och är uppriven över det han har sagt, struntar han högaktningsfullt i.
Barn ska lämnas utanför i skilsmässor och separationer. Förstår inte att vuxna människor inte kan se till sina barns bästa.
Stå på dig!
Kram
Herregud att han kan få bete sig såhär och att allt ska ta sån tid. Det blir ju aldrig "bokslut". Inte nog med all känslomässig dränering man ska hålla på och brottas med det praktiska också. Stå på dig! Skickar extra styrka till dig och hoppas att det löser sig.
Du är stark, och det säger jag för att jag vet...
Jag har levt i en exakt likadan famil, men som barn, hamnade i firman, som barn... Men jag känner igen allt det du skriver... Lev ditt liv och vad det gäller barnen, du kan aldrig och det betonar jag, skapa en bra relation mellan barnen och deras far, det kan bara han göra. Även om det skär i ditt hjärta när han sårar dom ¨så kan du bara trösta... Det går inte att förklara ett sådant beteende och en dag är dom stora nog att förstå... Fast det är ju lättare sagt än gjort :S...
POK
Skicka en kommentar