Majsan och Malla är Desperatenotwives

Skulle inte tro det.. Eventuella spekulanter kan glömma det!

Jag har inte ridit för sista gången i mitt liv (inte underliv heller,).. Hoppas jag..

Men för det här dygnet får det vara nog...

På kontoret i stallet.. Hör jag mig själv säga: -Joåara serru.. Jag är väl ganska ridvan..
Näeee.. Jag vill inte ha någon liten ponny.. Jag gillar stora hästar?!? Vad då ridvan? Vad då stora hästar... Jag har väl ingen aning... Men ändå!

Joårå.. W var 185 i mankhöjd... Helt underbart fin kille... Å som tidigare nämnts.. Jag är inte rädd för hästar.. Inte för så mycket annat heller för den delen.. När de undrade om jag kunde krafsa/borsta/sadla.. Blablabla... Sa jag bara.. : -Hoppsan.. Jag tror min dotter behöver hjälp med sin häst.. Fixar du min, så hjälper jag ST..

Ut i rinken bara... W fick mig att känna mig som Cesar.. Fast i hästbranschen då... Vi skrittade, travade och svängde och grejjade och trixade... Jag kolla på de andra och gjorde likadant... Hoppla, hoppla.. Liksom..

Sen skulle man galoppera.. Ha!!!.. Som om det skulle vara någon match!!? Jag kolla på de andra.. Å klurade ut att !?!? Men iaf.. 15 meter, sen kurva.. Å jävlar va hög han var hästen.. Från ryggen, via sargen (heter det så i stallet?).. Ner som en flugskit på golvet (spån ni vet)... Bakhuvudet tjonga in i sargkanten ... Så jag tuppa av för en stund...

Skallebank ordentligt! totalt blåslagen på ena benet, ljumskmuskeln/senan smärtar så jag knappt kan gå... Höger axel.. Konstig och svag.. Höger handled blåslagen, och en blodutgjutning i vänster arm.. Pekfingret är konstigt orörligt.. Och jag har jävligt ont i hela kroppen!

Så´nt här händer mig.. Hela tiden!?! Det är inte för inte jag är sydd med c:a 120 stygn.. på kroppen.. Så egentligen.. Inget nytt att berätta.. Det hade väl räckt att skriva:

Först föddes jag, sen gick det åt helvete!

Over & out!

Pok

Mallaontsatanikroppenbralla



^